Sommens Guldålder

Lördagen den 24/9 1904 skrev tidningen Östgöten: ”Boxholm n:r 2, Boxholms aktiebolags nybyggda båt, gick i torsdags e. m. kl 4,25 af stapeln från Carl Johans varf vid Sommen. Glidningen försiggick utan något missöde och beskådades af stora människoskaror. Panna och maskin komma omedelbart att insättas framme vid järnvägsstationen och torde ångaren blifva färdig om 4 veckor”.

Besiktnings- och provresan företogs i slutet av oktober, varefter ”tvåan” kunde inleda den långa epok som varar än idag, även om hon sedan länge har pensionerats från de tunga last- och bogseruppdragen.

Sjösättningen skedde mitt i det som måste betecknas som guldåldern på sjön Sommen, med det snabbt växande samhället med samma namn som ett regelrätt Klondyke, perfekt beläget där bygdens skogsprodukter lastades ur sjön och upp på järnvägen.

Det fanns på den tiden tre kranar som lastade upp till 64 järnvägsvagnar per dygn, och Sommen var därmed Sveriges största insjöhamn för trävaror. Ända sedan det tysk-franska kriget 1870-71 hade våra skogar blivit mer och mer åtråvärda, och det vimlade av järnvägsplaner i landet. Hade inte timmerbilarna och skogsvägarna kommit på bred front på 1920-talet, hade mycket sett annorlunda ut.

Men 1904 var vägarna runt sjön inte något som konkurrerade med farlederna och stambanan. Inte förrän året efter kom den första vägen över Torpön och kanalen in till Tranås. Sommen var den logistiska medelpunkten, där träpatroner och fabrikörer lät uppföra både industrier och praktfulla hus åt sig själva, kompletta med den bästa av sjöutsikter.

Även brännved på pråm fraktades av Boxholm II under de tidiga åren, och från och med
1910 anlitades hon flitigt av Holmens bruk för att frakta slipmassabuntar på pråm från massafabriken i Visskvarn till Sommens hamn och station för vidare befordran upp till Norrköping. Tanken svindlar när man betänker att det som mest arbetade 110-120 man i lilla Visskvarn, där det idag bara bor ett tiotal själar.

Boxholm II ångade på genom decennierna, även om löstimmerflottningen upphörde 1958 och buntflottningen avvecklades undan för undan efter att Boxholm hade fått Europas modernaste sågverk 1970. Idag är det sågverket nerlagt sedan några år, timret tar andra vägar men tack vare ansvarstagande små och stora skogsägare kommer Sommenbygden att i många år än leverera prima virke till hugade spekulanter.